Vi springer genom mörka sammetsnätter, barfota genom en stad som aldrig har fått ett namn. Lyckans befrielserus sprider sig genom kroppen, visioner av färg och kristalliska stjärnor som faller. Vi ser inget annat. Vi ser inget vi inte vill se. Och du viskar i mitt öra att vi är eviga, jag viskar tillbaka att vi är evigheten. Vem du är vet jag inte, jag vet bara att du är en människa jag aldrig vill släppa.*



Tröttheten gör att man drömmer och känner sig friare än någonsin. Samtidigt som jag ibland önskar att  man slapp sova.ich

när man vet att det är fel, men det finns ingen som säger att det är inte är rätt.