Bläddrade igenom högar av böcker nyss och hittade plötsligt en dagbok. På ett av de lavendeldoftande bladen hittade jag något ganska charmigt. Bara när man 12 år och fruktansvärt smart skriver man såhär:

"Utan minnen finns inga skuggor. Det vet jag nu, jag tvivlar inte ens.
Det är därför alla människor har olika stora skuggor. Ju längre tid man lever
desto fler vackra minnen hinner man samla på sig och då växer skuggan naturligtvis.
Men om skuggan växer sig för stor så slutar man se ljuset. Det är då man inte längre kan minnas något nytt utan man lever bara kvar på gamla minnen. Man blir då sällan lycklig och man kan bli sur och arg.
Därför försöker jag bara minns mitt namn och sådant som kan vara viktigt."

haha jadu alla stavfel fick tyvärr inte hänga med, men nu blir det andra nyttigheter och annat trevligt^^




bara när du blundar blir världen din*